amilas.blogg.se

 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med detta inlägg. Igår skrev jag att min man börjar på ett nytt jobb idag. Så vid halv åtta åker han hemifrån och tar sig till det nya jobbet. Utanför möts han av 130 andra personer som skulle bli hans nya kollegor. Där skulle de möta upp chefen för det nystartade bolaget, men ingen chef kom, det finns inget nystartat företag utan en tom lokal. Inget jobb. Bara ren bluff. Anställningsavtalet som de hade kunde de slänga i väggen då det inte fanns någon anställning. Idag stod det över 100 personer som hade sagt upp sig från sina jobb. Sagt upp sina fasta tjänster för ett nytt jobb. Idag stod de alla där ute utan jobb. Idag står många familjer utan inkomst och utan arbete. En man som stod där berättade att han var separerad, hade två barn och ett huslån på två miljoner, han visste inte vad han skulle leva av. Andra hade flyttat hit och sålt sina bostäder i andra städer, idag står de här i en ny stad utan en inkomst. Det finns kanske människor som inte kommer kunna bo kvar där de bor idag, som kommer vara tvugna att ändra massa i sina liv. 

 

Jag kan inte förstå hur man kan göra någonting sånt. Hur kan man ha hjärta? Hur kan man ha samvete? Vad är det för en människa? Jag tycker så synd om alla människor runtom som har förlorat sin inkomst och som också kan få en käftsmäll genom att a-kassan säger "ni har 90 dagars karens" pga att ni har sagt upp er själva. Det är något sinnessjukt som jag aldrig kunde ana. Så fruktansvärt att kunna göra något sånt. Fy fan!! 

 

Jag är så lycklig att vi har en buffert och att jag har kvar mitt jobb vid sidan av studierna. Även om min man går utan och när a-kassan kommer så löser det sig ändå, men tänk om det inte hade gjort det. Tänkt om jag inte hade haft något jobb? Tänk om vi inte hade haft några sparade pengar? Jag hade fått ren panik! Man gör inte något sånt här mot någon. Det är så omänskligt! Fy fan!!

 

 

Här kan ni bl.a. läsa om det!